Island är sladdbarnet som man bara känner kärlek för – till skillnad från Norge och Danmark

Joel Linde | Publicerad 2016-06-27 18:06 | Lästid: 2 minuter

Om Sverige är att anse som storebror (och det är vi ju, mest baserat på större landmassa och högre invånarantal), så är Norge och Danmark två ganska kaxiga småbröder. Vi gillar dem, absolut, och kan till och med unna dem att vinna över andra kaxiga nationer som vi av en eller annan anledning har fått för oss att vi inte har så mycket till övers för.

Men det finns en gräns för hur mycket framgång vi unnar dem. Hade vi varit lika glada för Danmark eller Norge och det var de som spelade åttondelsfinal nu? Nej, det hade vi inte.

För vi har bott tillsammans med dem. Vi har delat våningssäng med dem och känner dem för väl. De har snott våra leksaker och druckit upp den sista O’boyen för många gånger.

De har retat oss när vi inte vågade hoppa från femman, de har sprungit snabbare än oss på 60 meter och kastat macka med flera studs. Om de gör succé i ett EM skulle vi aldrig höra slutet på de hånfulla skämten och ramsorna.

Men som alla vet har vi ett annat nordiskt lag med oss i EM denna gång, som inte bara gör sitt allra första mästerskap någonsin – de gör det jävligt bra också!

Island är den där lilla, lilla lillebrorsan – sladdbarnet – som vi bara känner kärlek till. Vi har liksom blivit för stora för att ens retas med Island. Dessutom har vi haft ganska dålig kontakt med dem under uppväxten eftersom vi flyttade hemifrån för så länge sedan. Egentligen skäms vi litegrann för att vi var så frånvarande.

Vi missade de första stegen, när de lärde sig prata och så småningom när de tog studenten. Men nu, när de är vuxna och har skaffat sig jobb, då står vi där med tårfyllda ögon och hejar på. Det är nu vi har chansen att ta igen förlorad tid, och knyta an till vår lillebror och hans krönte konung, Lars, Larsus, Lagerbäck(ur).